Klubbholmar

År       Händelse
1928 Styrelsen uppmanas att för 75:- kr hyra sommarhamn i Albysjön.
1930 Krankholmen får flaggstång med UBS vimpel.
1931 Krankholmen är Sundbybergs BK holme, som UBS får utnyttja.
1935 UBS hyr gemensamt med Södermalms BK Skräddarholmen.
1936 Brygga byggs på Skräddarholmen.
1939 Gemensam fest på holmen.
1937-45 Arrendekostnaden 125:- kr delas med Södermalms BK.
1946 Arrendet höjs med 75:- kr.
1948 Enligt Hj. Andersson finns virke till en dansbana på holmen. 30 man behövs för bygget. Bensinkuponger för 60 l bensin har insamlats. UBS

           bekostar transporterna.
1969 Är sista året på Skräddarholmen.
1970 Hyrs Stavrumskobbarna som sommarhamn - klubbholme.
1972 Plastponton till holmen.
1973 Trots upprepade till Länsstyrelsen ställda önskemål om byggnadslov på klubbholmen avslogs begäran.
1974 På Munkön uppsattes telefon för UBS besökarna.
1982 Friggebod till klubbholmen.
1983 Friggeboden utan golv monterad.
1985 Stolar och bord till klubbholmen.
1987 Arrendet av Stavrumskobbarna har sagts upp. Holmen utrymd och städad. Planering av nya klubbholmen - Kyrkogårdsön - påbörjad.
1988 Holmen har fått flytbrygga med bojar.
1989 Landgången mellan flytbryggan och landfästet stulen.
1991 Kontrakt skrivet med Kustartilleriet för hyra av holmen till 15 januari 1997.
1994 Statens Fastighetsverk vill göra Kyrkogårdsön till ett allmänt utflyktsmål.
1995 Ön "avrustas". Elverket tas hem. Ny holme börjar sökas.
1996 Statens Fastighetsverk kräver att UBS avflyttar snarast då UBS inte vill påtaga sig något generellt ansvar. Med september månads utgång har

           UBS ingen klubbholme.
1997 UBS köper Lilla Byholmen, UBS första egna klubbholme.

SKRÄDDARHOLMEN, UBS FÖRSTA KLUBBHOLME

De gemensamma intressena och den sociala samvaron har i de flesta fall medfört att båtklubbar har försökt skaffa trivsamma utfärdsmål. Så också UBS.

Redan det tredje året efter att UBS hade bildats försökte klubbens styrelse hyra en klubbholme - man kallade det att hyra sommarhamn. I Albysjön hade man förhoppning att få ett arrende. Dock var villkoret att hyran ej fick överstiga 75 kr. Det har inte gått att utläsa av arkivhandlingar om det blev något utflyktsmål. Från år 1930 blev dock Sundbybergs Båtklubbs holme - Krankholmen - en tilläggsplats för UBS båtentusiaster.

År 1933 fick klubbens sekreterare H. Amnell i uppdrag att med Drottningholms Slottsförvaltning undersöka om UBS kunde få hyra Skräddarholmen som sommarplats. Resultatet var glädjande. Skräddarholmen blev sommarhamn från 1933 till utgången av 1969. Första tiden delades holmen med Södermalms Båtklubb och hyran 125 kr delades också. 1936 beslutade man att anlägga en brygga.

Under krigsåren 1940 - 1946 begränsades båtlivet hårt av bensinrestriktioner. För att trots detta kunna utnyttja holmen försökte styrelsen övertala rederiet för Drottningholmsbåtarna att under sommaren 1940 för klubbens medlemmar lägga till vid Skräddarholmen. Någon tilläggsplats kunde inte ordnas så framställningen blev resultatlös. För att låta passiva medlemmar tälta på holmen diskuterades bestämmelser och en avgift på 10 kr ansågs lämplig - troligtvis för sommarsäsongen.

År 1946 fick UBS tillstånd att anlägga en brygga och samma år höjde Drottningholms Förvaltning hyran med 75 kr. En dansbana byggdes 1948 av 30-talet medlemmar för midsommarfirandet. Man samlade ihop kuponger till 60 liter bensin. Det noterades även att klubben åtog sig alla utlägg för frakter. Klubbens ordförande Hj. Andersson var drivande.

1960 väcktes förslag att klubben skulle säga upp arrendet för Skräddarholmen, men förslaget möttes av kraftigt motstånd.

Först år 1970 byttes Skräddarholmen ut mot en klubbholme i Saltsjön. Det måste finnas många trivsamma minnen från alla år på Skräddarholmen

/Erik Lagerberg

Midsommar på Stavrumskobbarna

På septembermötet 1969 togs återigen frågan upp om vi skulle ha Skräddarholmen kvar som klubbholme i Mälaren (hyresvärd Drottningholms Kungsgård). Dels kostade den 400:- om året, delat med Södermalms Båtklubb, dels hade den nya miljövågen "håll skärgården ren" börjat tränga in även i Mälaren vilket innebar att vi måste städa och vårda hela stora ön. Inte ens kapten "Rånock" som hade holmen som sitt favoritmål kunde uppamma tillräcklig energi för detta och i slutändan: "man kunde ju lägga till ändå, utan skyldigheter". Så beslutet blev enhälligt. Säg upp holmen. Inte nog med det. Torsten Pettersson begär efter en stund ordet och frågar om klubben är intresserad att hyra en klubbholme i skärgården, syd om Runmarö. Hör och häpna. Mötet tänder på alla fyra och utser omgående en kommitté som skall förhandla med markägaren Erik Tegelström på Runmarö. Kommittén fick följande utseende: Jag själv som då var ordförande, Sven Lomaeus vice och vår diplomat som dessutom lovade att hålla båt för resan, kassören Erik "Ilada" Johansson och naturligtvis Torsten Pettersson. Kontakten med Tegelström blev omgående positiv. Han hade med sig Hans Öhlin från Runmarö som bedrev historie forskning omkring skärgårdsöarna och i synnerhet Munkön och Stavrumskobbarna

Munkön är verkligen en munkö med anor från 14-1500 talet då Gråmunkarna förlänades ön av Magnus Ladulås för att bedriva kalkbrytning. För bränning av kalken behövdes mängder av ved och därav fick kobbarna sitt namn. Stavrum var nämligen ett vedmått (tre alnar långt - tre alnar högt). Att gråmunkarna kom från Gråmunkeholmen, nuvarande Riddarholmen, känner ju alla Stockholmare till. Man kan än idag hitta många förvildade medicinalväxter från klostertiden. Man kan även vid midsommartid vandra långt in på ön där den vackra orkidén Guckusko växer i en glänta.

På den ön skulle Tegelström sedermera bygga en "sopmaja" där vi också placerade vår klubbholmstelefon (nödtelefon) för att slippa onödig förslitning av Stavrumskobbarna som skulle bli vår klubbholme under många fina år. Nu började en intensiv lobbyverksamhet under vinterhalvåret. Jag följde med Torsten Pettersson som var sommarboende på Runmarö och kände många där. Vi berättade om vilken tillgång UBS skulle bli för skärgårdsbefolkningen, för Helge Sjöbloms affär och mack i Styrsvik, sommaraffären och macken i Södersunda, varven på Vånö och Söderby, Hammarström på Posten, genuina skärgårdsbor som Maurits Norman (Moje), Jonas Forslund, Erik Norman byggnadsnämndens ordförande, Lennart Norman Båttaxi, m.fl., m.fl.

Våren 1970 blev intensiv. Flaggstången från "Skräddarn" togs ned och fraktades ut till nya holmen. Ett långbord med fasta bänkar gjordes som byggsats och forslades ut med flera båtar. Likaså ett dass med fin spegel och alla tillbehör. Man borrade massor med hål för förtöjningsöglor som svavlades fast i bergen. Man märkte ut den farliga grynnan strax utanför blivande bryggan. Det hade nu blivit midsommar och dags för invigning. Vi hade uppmanat medlemmarna att möta upp på Norrsundafladen för att gå i eskader genom Södersunda och Runmarö kanal ner till Stavrumskobbarna. Det blev bara sex båtar som kom men med hissade signalställ direkt till holmen för att få en bra plats. Och det fick vi också. Minnet kan svika mig men jag tror att vi var 42 båtar totalt. Nu blev det full fart med att resa midsommarstång och kaffekokning och så småningom dans kring stången i strålande solsken. Framåt kvällningen kom sedan en massa glada människor upp ur båtarna för gemensam korvgrillning och trevlig samvaro. En tradition som följt med genom åren. En annan tradition har för många varit att utgå från holmen för vidare semesterfärd och även återsamlas där inför hemfärd. Alltid fanns det någon bekant där.

Naturligtvis har frågan om ett klubbhus på holmen varit aktuell och byggnadslov har sökts och beviljats av Byggnadsnämnden men avslagits av Länsstyrelsen med hänvisning till tätbebyggelse, vad man nu menar med det eftersom inte ett hus finns inom synhåll. En opinion inom klubben hade nu bildats mot kostnaderna för ett hus varför styrelsen ansåg det lönlöst att överklaga Länsstyrelsens beslut.

Vår suveräna Damklubb hade skänkt två pontonbryggor som levererats till Stavsnäs. Dessa skulle därifrån bogseras till holmen. Jag hade vidtalat Moje från Runmarö att med sin relativt grundgående båt fixa transporten. Vi hade bestämt att gå nattetid för att undvika svall och sånt från andra båtar. Klockan 02:00 gick vi över till Stavsnäs och kopplade på bryggorna och gick ut, och vad händer? Jo, en av OK:s supertanker kommer söderifrån och fyller hela Nämndöfjärden. Vi som nyss kände oss så stora och klumpiga inser nu vår litenhet och styr undan så mycket vi kan för att inte dras in i aktersuget. Det går bra och vi andas ut. Moje går nu genast vägen ner till klubbholmen på vatten där man ser botten ända upp under kölen. Jag hickar och Moje kommenterar, "tror ru inte jag hittar på mina egna vatten"? Nu tror jag det. Väl framme får vi väcka Valle och kompani för att ta hand om vår last. Sömniga kommer dom upp, gör sin plikt och försvinner lika fort ner i sänghalmen igen. Vi hade väl hoppats på en kopp fika ändå för besväret.

Efter mina sex år som klubbholmsfogde tog Valle Norrman över uppgiften och skötte den suveränt tills uppsägningen av holmen 1987 då sonen Lasse Tegelström sedan flera år strulat om hyran och diverse annat så inte ens Valle kunde komma till någon vettig uppgörelse med honom. Allt enligt mitt "goda" minne.

/Karl-Axel Janson

  P.S. UBS har också annekterat Rödhamn som klubbholme på Åland. Men det är en annan historia. D.S.

LEGENDARISK KLUBBHOLMSFOGDE OCH HAMNKAPTEN

När vi blev medlemmar i UBS var klubbholmslivet livligt på Stavrumskobbarna. Där hade Valle Norrman tagit över efter Karl-Axel Janson som fogde och styrde nu med den äran. Tillsammans med festkommittén med bl.a. Björn Ljungfeldt blev midsomrarna riktigt festliga med midsommarsång, lekar, tävlingar och gemensamt fika med bröd från Jemts Bröd och senare från Råsunda Hembageri. Solnedgången på "Kärringöns" klippor är något att minnas.

Valle var den ledande entusiasten. Han ordnade med såväl höst- som vårstädning. Med buss till Stavsnäs rattad av honom själv och taxibåt ut till Stavrumskobbarna vidtog jobbet. Det röjdes, togs upp och målades bryggor och eldades ris. Jag tror mig nu i efterhand se, att detta var något Valle verkligen gillade. Han älskade Stavrumskobbarna!

Många kommer säkert mer ihåg Valle från hans långvariga gärning som hamnkapten. Han övertog sysslan 1979 och behöll den med den äran i 11 år! Valle var expert på motorer och var alltid beredd att ge ett handtag eller råd om någon hade problem. Han fanns nästan alltid till hands om någon behövde hans medverkan. Jag upplevde det som att han gillade att ge råd och dela med sig av sina erfarenheter och ge synpunkter på det ena och det andra.

/Birgitta Arhusiander

KYRKOGÅRDSÖN - OCH HUR DEN BLEV KLUBBHOLME

I månadsskiftet juli/augusti 1998 sitter jag i Borås och läser i stockholmstidningarna att koreografen Efva Lilja dansar "Ur minnets bunker" på vår gamla klubbolme, på vårt Siaröfort, på vår Kyrkogårdsö. Elva år efter att vi började inta ön. Och efter att vi tvingats lämna ön. Detta får mig att tänka på hur det gick till när ön blev vår. Jag var inblandad i vårt förvärv. Därför några ord kring den dans som ledde till att vi bytte ända på skärgården.

Under 1986 hade det börjat kinka i förbindelserna med ägaren av våra fina Stavrumskobbar vid Munkön. Dels ville han ha mera betalt och dels ville han ha hjälp med viss byggnation. Klubben kunde inte ställa upp på hans krav. Den 12 april 1987 ringde vår ständige klubbholmsfogde Valle Norrman mig. Det var mera klubbholmsstrul än tidigare. Eftersom jag var militär fick jag i uppdrag att ringa några kollegor i Kustartilleriet som förväntades ha gott om öar och säkert någon att hyra ut. Det var kärvt med pengar redan på den tiden i försvaret och det borde finnas chans att få hyra - till en acceptabel kostnad - ansåg Valle.

På den tiden slarvades besluten inte över. Noggrannhet och eftertänksamhet parat med en viss försiktighet kännetecknade vårt arbete. Men inledningen gick snabbare än vanligt den här gången. Vi var osäkra hur länge vi skulle kunna vara kvar på Stavrumskobbarna. Hyran var emellertid betald för 1987 så anledning till panik förelåg inte. Hur som haver. Redan den 17 april sammanträdde styrelsen. Då hade jag pratat med kustartillerichefen Urban Sobéus och några av hans medarbetare och fått reda på att Siaröfortet skulle kunna vara ett tänkbart alternativ. Ingen av oss hade varit på ön. Den hyrdes sedan några år av en ideell organisation som verkade ha tröttnat på att hålla den i ordning och att betala arrende. Man såg gärna en ny och bättre hyresgäst. Jag kunde lova att UBS var det.

Det blev en intensiv klubbholmsdiskussion i Klubbhuset. Anders Häggblom som arbetade på länsstyrelsen fick i uppdrag att kolla om det fanns några problem. Han hittade inga. Vi beslöt att gå vidare med förvärvet. Under resten av april och halva maj fördes intensiva samtal om Kyrkogårdsön i klubben. Det fanns nästan lika många skilda uppfattningar som det fanns klubbmedlemmar. Några som varit där och "kollat läget" varnade för svallet från finlandsbåtarna. Andra tyckte att det var alldeles för långt dit (fast det var ganska exakt samma distans som till Stavrumskobbarna). Det fanns en klar brist på enighet. Fakta måste inhämtas.

Den 25 maj avreste därför DEN STORA DELEGATIONEN på Börje Johansson båt till Kyrkogårdsön. Anita och Lars Gustafsson, Henry Sundholm, Benny Wellerborn, Elisabeth Ahlberg, Valle Norrman och några som jag säkert glömt och så jag var med. Det genomfördes STOR BESIKTNING. Ön var långt ifrån välskött. Det var skräpigt. Taggtrådsstaketen var rostiga och spridda på möjliga och omöjliga platser. I huset var det rent ut sagt skitigt. Man fick intrycket av en gammal knarkarkvart. Men vi var ändå överens om att det gick att göra något av ön. Alla var intresserade av att gå vidare.

Den 9 juni skickade vi en skrivelse till Chefen för Stockholms Kustartilleriförsvar och förklarade att vi ville hyra ön. Därefter åkte de flesta av oss till Stavrumskobbarna för sedvanliga härligt midsommarfirande.

l slutet av juli var DEN LILLA DELEGATIONEN på Kyrkogårdsön via Vaxholm med kapten Harry Lans. Vi gick igenom vad vi ville ha hjälp med och diskuterade vad vi tänkte göra. Harry var positiv till våra önskemål. Vi fick vårt avtal. Om jag minns rätt fick vi betala 2.500 kronor om året i arrende. Även klubbens mera ekonomiskt sinnade medlemmar ansåg detta vara acceptabelt. Under hösten började ett försiktigt förberedelsearbete för att göra ön användbar för våra syften. Arbetet intensifierades och enligt mina dagboksanteckningar var vi 10 pers på Kyrkogårdsön som började vårarbetena den 23 januari 1988. Många ideella insatser under våren och försommaren gjorde att vi kunde fira midsommarafton 1988 vid egna nya fina bryggor- vid ett välskött hus på vår nya klubbholme.

/Matts Liljegren

EFTER KYRKOGÅRDSÖN - LILLA BYHOLMEN

Som nybliven ordförande 1994 fann jag att UBS fick brottas med frågan hur klubben skulle hantera klubbholmsärendet sedan statens fastighetsverk SFV hade planer på hur Kyrkogårdsön - vår klubbholme - skulle förvaltas. SFV avsåg att utnyttja ön som utflyktsmål för allmänheten. Arbetet, som igångsattes 1995, innebar bl.a. renovering av försvarsanläggningen Siaröfortet och fastigheter. Man utrustade vandrarhem.

Styrelsen insåg att det skulle vara omöjligt för UBS att kombinera en klubbholme med en allmän marknadsplats och beslöt därför att försöka anskaffa en egen holme. För att inte stå helt utan en egen klubbholme tillskrevs Sigtuna Båtklubb. SB disponerar Landholmen i Mälaren. UBS erbjöd sig att ersätta SB för att våra medlemmar skulle kunna lägga till där utan att behöva känna sig som inkräktare. Arrangemanget var ett provisorium.

För att få en varaktig lösning på klubbholmsproblemet annonserades i Dagens Nyheter och Västerort. Två förslag inkom, varav det från Karl Erik Lundgren var intressant. Ön heter som bekant Lilla Byholmen. Den är på 1,7 hektar och ligger strax söder om Örsö. En delegation besökte ön den 14 december 1996 och delegerade var ense om att UBS borde försöka att få köpa den.

Förhandlingar upptogs med Lundgren och den 8 april 1997 träffades en definitiv överenskommelse om köpet. Handpenning 20,000 kr erlades. Resterande 280,000 kr erlades senare under året.

I Fastigheten ingår två öar av vilka båtklubben Vega efter arrende sedan 1991 har inköpt den ena. Då kostnaderna för avstyckning av lantmätaren blir mycket höga har i samråd med båtklubben Vega upprättats ett juridiskt bindande avtal, vari regleras klubbarnas ansvar och förfoganderätt samt förfarandet vid eventuell försäljning. UBS och Vega äger alltså var sin ö utan att lantmäteriteknisk avstyckning skett.

I nuläget delar jag med delegerade personlig tillfredsställelse när UBS kan fira sitt 75-årsjubileum i förvissning om att inte en gång till kunna bli bortkörd från klubbholmen till glädje för alla UBS-are nu och framgent.

/Ragnvald Heierson